fredag, januari 11, 2008
Dagen 080111
Angående: ”Kritiska frågor behövs för att balansera andligt ledarskap”
Dagen Opinion:http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=148048
Tidningen Dagen intervjuar fyra Pingstpastorer i ledningen för Pingströrelsens Karismasekt, som försattes i konkurs 2005. Frågan om ansvarsfördelning tas upp av Dagen. Pingströrelseägda tidningen Dagen erkänner viss självkritik ”Självkritiskt kan vi på redaktionen fråga oss varför vi inte reagerade tidigare…”.
Dagen skriver också:
”Kanske hade hela Karismas fall kunnat undvikas om där funnits fler medlemmar som vågat tänka kritiskt kring demokratifrågorna samtidigt som de bejakat ett andligt skeende. […] Men vilket ansvar hade de medlemmar som utan frågetecken gick in i en organisation med så tydliga demokratiska brister? […] Hur det hade gått om det sett annorlunda ut, eller om vi runtomkring hade reagerat kraftigare, blir naturligtvis bara spekulation. […] Inflytandets berusning behöver alltid balanseras av krafter runtomkring som vågar påtala brister och osunda vägval.”
Och visst fanns en kritisk röst. Åtminstone fanns en människa med tillräckligt förstånd och osvenskt kurage, inom Karismasekten, som observerade galenskaperna och därför utmanade pastorsdårarna till bättring. Jag konfronterade bedrägligheten till priset av omotiverad medlemsuteslutning från Pingströrelsen. Och än idag försvarar Pingst FFS Karismasektens uteslutning av mig som förståelig i perspektivet att jag torde ha uppfattats som besvärlig. Ja, sanningen kan faktiskt uppfattas besvärande för dem som inte erkänner den. Det gjorde inte Karismasektens pastorer, och inte heller Pingst FFS idag. (www.kyrkor.be/pingst.htm)
Märkligt är att de sanningar jag framförde 2002 uppfattades som så anstötliga inom Pingströrelsen och av övriga samfund i Stockholm, att när de då presenterades av mig inte togs emot. Men nu, fem år efter mina påpekanden, törs åtminstone tidningen Dagen visa på en mer nykter betraktelse av Pingsteländet Karisma Center. Förhoppningsvis skall det inte fordras ytterligare fem år för att resterande pastorer i Pingstträsket och övriga svenska samfund ska våga erkänna sitt ansvar genom dess passivitet, trots att de åtminstone av mig var informerade.
Nedanstående brev var tilltänk redan i början av år 2002 och var avsedd att överlämnas till SKC i slutet av December 2002. Tanken var att smidigt och respektfullt övergå till annan församling efter att ha överlämnat brevet. Jag satt ofta och skrev på Pastor Mattias Lekardals kontorsdator i hans tjänsterum, och innehållet i detta brev kan eventuellt ha blivit känt för SKC styrelse den vägen, eller via annan okänd part. Det kan också tänkas att endast min konfidentiella förhandsvarning om utträde till Pastor Mattias Lekardal föranledde uteslutningen ur Karismasekten. Utträdesbrevet var tänkt att bli mer omfattande, men Karismasekten hann utesluta mig innan brevet blev färdigskrivet och överlämnat. Det bifogade brevet utgör mina ord från november 2002. Också en statlig myndighet fick kopia av detta brev 2003.
Informationsbrevet från november 2002:
Skäl att lämna Karisma Center
Skälen till att lämna SKC skulle kunna sammanfattas med ett ord; stilen. SKC har en ibland omogen och stundom manipulativ stil. Stilen är tillräcklig orsak till att det i dagsläget är omotiverat att förbli inom SKC. I det här brevet undviker jag namngivna exempel, men det är på sin plats att strukturellt förklara några skäl.
Omognad: - mänsklig omognad i stil och sinne. Människan blir i allmänhet klokare med åren. Livserfarenhet och Gudsrelation formar människan så att hon mognar i insikt och vishet. Det har förekommit allvarliga personliga missförstånd som vittnar om mänsklig omognad. Ibland har den intellektuella trovärdigheten brustit, ibland har den andliga trovärdigheten sviktat, och kanske allra mest har den verbala tillförlitligheten till pastorernas ord minskat stadigt.
Manipulation: Motivationstal för önskat agerande genom felaktiga eller utombibliska löften, genom felaktig samvetspress, eller genom anspelning på SKC’s unika ställning och exklusivitet relativt till övrig kristenhetens brist är manipulation som ibland tangerar till sekterism. Att antyda ett Gudomligt tilltal och auktoritet där Gudstilltal saknas, offentligt eller enskilt, är manipulation. Att ge löften som personen sedan inte uppfyller är lögn. Manipulation upplever jag som en av de största och mest osmakliga bristerna i SKC.
0mdömesförmåga: - Stundom demonstrerar styrelsen ovishet och ibland missförstånd. Delar av styrelsen har låg personkännedom, och på ett skadat sätt har svårt att skilja mellan personer.
Trovärdighet: Intellektuell trovärdighet har saknats vid personliga samtal med enstaka SKC-departementsledare. Oförmågan eller oviljan att trovärdigt intellektuellt förklara och motivera ståndpunkter är osmakligt. Den andliga trovärdigheten till bl a enstaka SKC-pastor har med tiden decimerats i takt med oförmågan att vara sann. Att ej tydligt skilja på Guds vilja och egen vilja och att ej tydligt skilja mellan Andens uppenbarelse och köttets tankar är opassande för andliga ledare. Den moraliska trovärdigheten till andra SKC-ledare skadas när de till synes inte (inser eller) tar itu med brister i SKC-ledarskapet. Den moraliska trovärdigheten minskas också till SKC-ledare som inte demonstrerar sådan mognad till att (inse och) erkänna misstag. Åtskilliga gånger har muntliga löften inte infriats av olika SKC-ledare (tomma löften). Ord & gärning måste sammankopplas för trovärdighetens skull.
Prestationsklimat: - vän eller verktyg? Relationer måste vara viktigare än uppgifter. Ledarskapet profilerar stilen och atmosfären genom församlingens och departementens hierarkier. Medlemmen har ett vänskapligt värde när medlemmen aktivt arbetar för församlingens uppbyggnad. Det tycks som om målet helgar medlen, eller att visionen (att vara många) är viktigare än människor. Vänskap finns så länge du arbetar för församlingen. Att nå målet får inte vara viktigare än vägen dit.
Kvantitet eller kvalitet: - målen helgar medlen? SKC har en dominerande kvantitativ vision. I praktiken kan det uppfattas som att visionen är viktigare än människorna, struktur är viktigare än dess innehåll. Det bör inte handla primärt om att göra rätt saker – det bör handla om att göra rätt saker på rätt sätt. Det som inte sker i tro & kärlek är bortkastat. Varje lem i församlingen bör motiveras av kärlek till Gud och människor och inte av yttre faktorer.
Nonchalans: SKC:s pastorer besvarar sällan brev eller telefon: Äkta respektfull kommunikation är nödvändig för en hållbar relation. Jag skrev exempelvis två brev till SKC styrelse som aldrig blev bemötta. Breven skrevs 2002-02-26, angående förslag om införande av ett relationship ministry, respektive 2002-08-13 angående förslag om införande av ett s k behovstorg på SKC websida. Idag är det 2002-11-28 och SKC styrelse har ännu inte kontaktat mig för att samtala om dessa överlämnade idéer. Det är rimligt vid brevkontakt till sin församlings styrelse att kunna förvänta en tvåvägskommunikation. När jag formulerar ett brev till församlingsstyrelsen är mina tankar och ord inte lättvindiga. Flertaliga SMS har inte besvarats.
Lyssna är guld & tala är silver: Återkommande förutfattade åsikter och högmod bland pastorerna, stressade samtal och oproportionerligt liten tid för att lyssna. Allvarliga missförstånd hade undvikits om pastorerna i SKC var mer begåvade att lyssna, och hade en sund medmänsklig människosyn.
Förvalta sina talenter: Det åligger medlemmarna att söka öppna dörrar till att komma i funktion med de gåvor som Gud har gett. Det åligger dock ledarskapet att förvalta husets resurser optimalt. Förutsättningar till att gåvorna kommer i optimal funktion är att gåvorna upptäcks, värdesätts, anförtros och stöds. Jag vill mer än vad jag ser anförtros.
Sanning: - sanning eller anseende? Varken en församlings eller enskild persons anseende är viktigare än sanningen. Målet är inte att få acceptans av världen och att undvika världens kritik, men att världen ska i sanning förvandlas genom Kristus. Vishet är inte att undanröja obehaglig sanning, men att i kärlek och ödmjukhet erkänna församlingens brister.
Utanförskap: I SKC har jag upplevt avsaknad av äkta vänner och gemenskap. Det har ändå funnits slutna och semiöppna grupperade sällskap där jag personligen har misslyckats att etablera tillhörighet. De allra flesta gånger som någon har ringt till mig så har ärendet gällt förfrågan om jag vill hjälpa till med något. Den prestationslåga och mindre styrda gemenskapen har jag saknat, dvs den sorts gemenskap där människor umgås avslappnat och äkta och där fokus primärt inte är aktiviteten eller betjänandet utan där fokus är till och för varandra, utan någon ’duktig’ ledare.
Jag har hört det sammanfattas bland kristna analytiker utomlands, ”sådan pastor sådan församling". Jag tror att det finns en viss sanning i det påståendet. Ledarskapet är mycket avgörande för församlingens utformande och stil. Att det yttersta ledarskapet i SKC leds av ett tilltal och en vision given av Gud betvivlar jag inte.
Ett beställningsbygge kan slutföras på huvudsakligen fyra olika sätt. 1. Bygget uppnår de specifikt beställda dimensionerna (kvantitet) och slutförs genom de allmänna reglerna (kvalitet) för byggande. 2. Bygget uppnår de specifikt beställda dimensionerna, men vägen dit vittnar om regelbrott gentemot de allmänna reglerna. 3. Bygget uppnår inte de specifikt beställda dimensionerna men uppdraget genomförs enligt de allmänna byggreglerna. 4. Bygget uppnår varken de specifikt beställda dimensionerna eller genomförs enligt de allmänna byggreglerna.
Byggherrens primära motiv till åtagande av bygge kan vara kärlek till beställaren och kärleksfull nöd för beställarens syfte. Även om en noggrann byggherre skulle bygga enligt arkitektens ritningar och efter överhetens direktiv, lagar och förordningar så bör en god byggherre ändå följa överhetens föreskrifter och allmänna råd, och där vägledande råd saknas bör byggherren tillämpa etiska principer och applicera vishet.
