måndag, december 05, 2005
Svenska Dagbladet 051205
RUBRIK: Sverige blandar bort kortet
Angående: Persson blandar bort korten.
http://www.svd.se/brannpunkt
I Sveriges offentliga mediediskussion efterlyses politiskt ansvar och skuld. Utrikesdepartementet har kritiserats för senfärdighet i respons till Tsunamikatastrofen - en bedömning som synnerligen kan upplevas riktig av de nödställda svenskar som frivilligt hade begett sig utrikes, och av ängsligt kvarvarande anhöriga i Sverige. Ett saknat perspektiv i denna skuldsättande process mot Regeringskansliets aktörer är den självklara förmildrande omständigheten - julhelgen. Låt oss balansera perspektivet med erinran om tidpunkten för naturkatastrofen i Asien. Vid tidpunkten traditionsenligt firades i Sverige en av landets största nationella helgdagar. Julens helgdagar syftar både till tacksam åminnelse att mänsklighetens frälsare Messias Jesus Kristus blev född till världen, men syftar också till ett avbrott från yrkesansvar till förmån för gemenskap med familj och nära vänner. Att Regeringskansliets reaktion till Tsunamikatastrofen inte blev omedelbar bör medmänskligt kunna beaktas med perspektiv till de tidsmässigt angränsande helgdagarna.
Ytterligare har bl.a. Sveriges statsminister bett om ursäkt för Regeringskansliets senfärdiga respons. Erkännandet om skuld är ett moget ansvarstagande. Om svenska folket bedömer ursäkten och Regeringskansliets förbättrade krisberedskap som otillräckliga, har folket möjlighet att verkställa sin demokratiska makt var fjärde år. Att de olyckliga effekterna av en naturkatastrof omvandlas till partipolitiska vapen kan uppfattas som orimligt.
Om ett skäl till missnöje över det statliga uppträdandet har samband med brist i medmänsklig flexibilitet för bemötande av medborgares behov, kommer lösningen för svensk krisberedskap inte att avgöras genom något politiskt parti. Lösningen till en mer behovsanpassad krisberedskap i offentlig sektor innefattar även en attitydförändring till medmänniskor och viljan till yrkesrollsöverskridande samhällsansvar. Medmänsklighet och samhällsansvar kan djupast sett inte dikteras av något politiskt parti – det måste relationsmässigt fostras. Ingen kan med större kraft, kärlek, framgång och nåd fostra till medmänskligt ansvar än källan till allt gott - Jesus Kristus.
Om Sverige efterlyser en mer behovsanpassad och medmänsklig offentlig sektor måste vi börja med oss själva.
Torsten Skarp
Angående: Persson blandar bort korten.
http://www.svd.se/brannpunkt
I Sveriges offentliga mediediskussion efterlyses politiskt ansvar och skuld. Utrikesdepartementet har kritiserats för senfärdighet i respons till Tsunamikatastrofen - en bedömning som synnerligen kan upplevas riktig av de nödställda svenskar som frivilligt hade begett sig utrikes, och av ängsligt kvarvarande anhöriga i Sverige. Ett saknat perspektiv i denna skuldsättande process mot Regeringskansliets aktörer är den självklara förmildrande omständigheten - julhelgen. Låt oss balansera perspektivet med erinran om tidpunkten för naturkatastrofen i Asien. Vid tidpunkten traditionsenligt firades i Sverige en av landets största nationella helgdagar. Julens helgdagar syftar både till tacksam åminnelse att mänsklighetens frälsare Messias Jesus Kristus blev född till världen, men syftar också till ett avbrott från yrkesansvar till förmån för gemenskap med familj och nära vänner. Att Regeringskansliets reaktion till Tsunamikatastrofen inte blev omedelbar bör medmänskligt kunna beaktas med perspektiv till de tidsmässigt angränsande helgdagarna.
Ytterligare har bl.a. Sveriges statsminister bett om ursäkt för Regeringskansliets senfärdiga respons. Erkännandet om skuld är ett moget ansvarstagande. Om svenska folket bedömer ursäkten och Regeringskansliets förbättrade krisberedskap som otillräckliga, har folket möjlighet att verkställa sin demokratiska makt var fjärde år. Att de olyckliga effekterna av en naturkatastrof omvandlas till partipolitiska vapen kan uppfattas som orimligt.
Om ett skäl till missnöje över det statliga uppträdandet har samband med brist i medmänsklig flexibilitet för bemötande av medborgares behov, kommer lösningen för svensk krisberedskap inte att avgöras genom något politiskt parti. Lösningen till en mer behovsanpassad krisberedskap i offentlig sektor innefattar även en attitydförändring till medmänniskor och viljan till yrkesrollsöverskridande samhällsansvar. Medmänsklighet och samhällsansvar kan djupast sett inte dikteras av något politiskt parti – det måste relationsmässigt fostras. Ingen kan med större kraft, kärlek, framgång och nåd fostra till medmänskligt ansvar än källan till allt gott - Jesus Kristus.
Om Sverige efterlyser en mer behovsanpassad och medmänsklig offentlig sektor måste vi börja med oss själva.
Torsten Skarp
