lördag, mars 20, 2004
Dagens Nyheter 040320
RUBRIK: All världens religiösa fundamentalister.
Angående: "Rätt sak av fel skäl?"
Göran Rosenberg skriver i Dagens Nyheters ledarkolumn (19/3) följande, ”Och från den oklara brottskategorin [1] att göra rätt sak av fel skäl till den långt klarare brottskategorin [2] att göra fel sak av rätt skäl. Det är i den [1 eller 2 ?] kategorin vi finner all världens religiösa och ideologiska fanatiker och fundamentalister. … De som aldrig tvivlar på sina skäl, än mindre på de handlingar som skälen rättfärdigar.”
Kanske man får påstå att Rosenbergs religionsbeskrivning ter sig summariskt missvisande. All världens religiösa människor är inte fundamentalister. Inte heller tillhör alla fundamentalister samma religion. Världsreligionerna kan inte reduceras till en sådan enformig generalisering. Något nyansfattigt och oförståndigt uttryckt av en journalist av Göran Rosenbergs rang, kanske man kan tycka.
De modernistiska, postmodernistiska, subjektivistiska, och liberala teologierna högmodigt utgår ifrån människans alltjämt föränderliga förstånd i definiering av ett relativistiskt sanningsbegrepp. De fundamentalistiska teologierna, däremot, utgår ifrån objektiva sanningsbegrepp med respektive religions grundtext som normativ.
Att jämföra kristen fundamentalism med islamistisk fundamentalism är att jämföra den judeo-kristna Bibeln med Koranen. Fundamentalistisk kristendom erkänner Bibeln som den fundamentala auktoritet varpå den kristna tron är grundad. Fundamentalistisk islam erkänner Koranen (och Shari’a lagarna) som det fundament varpå islamsk tro grundas. Bibelns värdegrund skiljer sig diametralt ifrån Koranen. Mellan Bibeln och Koranen saknas tydligare samband än mellan Gud och djävulen.
Konsekvent lydnad till Bibeln och efterföljelse till Jesus Kristus Messias genererar god frukt: ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.” (Galaterbrevet 5:22-23)
Konsekvent lydnad till Koranen genererar ond frukt: ”De icke troende är sannerligen era ivriga fiender. Ni ska inte betrakta dem som vänner, såvida de inte mobiliserar sig med er för Guds sak. Vänder de sig emot er ska ni bekämpa dem, och ni får döda dem när ni möter dem i krig. Ni ska inte acceptera dem som vänner eller som allierade. O ni som tror, alliera inte er med (vissa) Judar och Kristna; dessa är allierade med varandra. De ibland er som allierar er med dessa, hör hemma hos dem. Gud vägleder inte de som överträder. Ni ska bekämpa dem, för Gud kommer att straffa dem i era händer, förödmjuka dem, ge er seger över dem, och lugna de troendes hjärtan.” (4:101, 4:89, 5:51, 9:14)
Om vi känner fundamentet kan vi förutse fundamentalistens frukt, och om vi känner frukten kan vi härleda fundamentalistens fundament.
”Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet.” (Matteus 12:33)
Vänlig hälsning,
Torsten Skarp
tjänare
Angående: "Rätt sak av fel skäl?"
Göran Rosenberg skriver i Dagens Nyheters ledarkolumn (19/3) följande, ”Och från den oklara brottskategorin [1] att göra rätt sak av fel skäl till den långt klarare brottskategorin [2] att göra fel sak av rätt skäl. Det är i den [1 eller 2 ?] kategorin vi finner all världens religiösa och ideologiska fanatiker och fundamentalister. … De som aldrig tvivlar på sina skäl, än mindre på de handlingar som skälen rättfärdigar.”
Kanske man får påstå att Rosenbergs religionsbeskrivning ter sig summariskt missvisande. All världens religiösa människor är inte fundamentalister. Inte heller tillhör alla fundamentalister samma religion. Världsreligionerna kan inte reduceras till en sådan enformig generalisering. Något nyansfattigt och oförståndigt uttryckt av en journalist av Göran Rosenbergs rang, kanske man kan tycka.
De modernistiska, postmodernistiska, subjektivistiska, och liberala teologierna högmodigt utgår ifrån människans alltjämt föränderliga förstånd i definiering av ett relativistiskt sanningsbegrepp. De fundamentalistiska teologierna, däremot, utgår ifrån objektiva sanningsbegrepp med respektive religions grundtext som normativ.
Att jämföra kristen fundamentalism med islamistisk fundamentalism är att jämföra den judeo-kristna Bibeln med Koranen. Fundamentalistisk kristendom erkänner Bibeln som den fundamentala auktoritet varpå den kristna tron är grundad. Fundamentalistisk islam erkänner Koranen (och Shari’a lagarna) som det fundament varpå islamsk tro grundas. Bibelns värdegrund skiljer sig diametralt ifrån Koranen. Mellan Bibeln och Koranen saknas tydligare samband än mellan Gud och djävulen.
Konsekvent lydnad till Bibeln och efterföljelse till Jesus Kristus Messias genererar god frukt: ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.” (Galaterbrevet 5:22-23)
Konsekvent lydnad till Koranen genererar ond frukt: ”De icke troende är sannerligen era ivriga fiender. Ni ska inte betrakta dem som vänner, såvida de inte mobiliserar sig med er för Guds sak. Vänder de sig emot er ska ni bekämpa dem, och ni får döda dem när ni möter dem i krig. Ni ska inte acceptera dem som vänner eller som allierade. O ni som tror, alliera inte er med (vissa) Judar och Kristna; dessa är allierade med varandra. De ibland er som allierar er med dessa, hör hemma hos dem. Gud vägleder inte de som överträder. Ni ska bekämpa dem, för Gud kommer att straffa dem i era händer, förödmjuka dem, ge er seger över dem, och lugna de troendes hjärtan.” (4:101, 4:89, 5:51, 9:14)
Om vi känner fundamentet kan vi förutse fundamentalistens frukt, och om vi känner frukten kan vi härleda fundamentalistens fundament.
”Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet.” (Matteus 12:33)
Vänlig hälsning,
Torsten Skarp
tjänare
