onsdag, januari 28, 2004
Aftonbladet 040120
RUBRIK: Sektens blindhet.
Möjligtvis ovetande och därmed oskyldigt enögd, men alltid välvilligt, kommenterar predikanten Runar Sögaard i Aftonbladet (18/1) helt riktigt de aktuella tragiska händelser som i synnerhet berör kristenheten. Illdåden i pingstkyrkan i Knutby är en av dessa. Nu är det inte min avsikt att skadligt peta också i det andra ögat, men den påfallande enögda blindheten för sitt egna sammanhang bör nog ändå ärligt utpekas. Tids nog uppenbaras ändå all sanning. Men ju tidigare pingstkyrkans syndabekännelse och genuina omvändelse sker desto mindre skada hinner den åsamka. Det vore allt annat än ansvarfullt att inte tidigt ta itu med problemen.
Pingstkyrkan Stockholm Karisma Center, som i övrigt har gjort sig allmänt känd genom att utmana sina medlemmar att ta banklån på 25 000 kronor för finansiering av kyrkans verksamhet, är sannolikt den lokala pingstkyrka som Runar Sögaard betraktar som sin hemvist. När Runar skriver i Aftonbaldets insändare ”När jag och min pingstförsamling … Vi är många, vi går öppet till väga …” är det nära till hands att förstå att det är pingstkyrkan Stockholm Karisma Center som han menar ”går öppet tillväga”.
Att pingstkyrkan Stockholm Karisma Center skulle gå öppet tillväga uppfattar jag som en förolämpning mot mina egna erfarenheter med den kyrkan. Jag blev för en tid sedan utesluten som medlem i den kyrkan, troligtvis på grund av att jag i två brev till församlingens styrelse öppet framförde kritik. Pastorernas avsiktliga undvikande av en förklaring till uteslutningen vittnar om det motsatta – inte att gå öppet tillväga – men att i möjligaste utsträckning sopa de faktiska problemen under mattan.
Låt mig få öppet redovisa den faktiska verkligheten. Pingstkyrkan Stockholm Karisma Center postade i november 2002 ett utträdesbevis undertecknat av en pastor. Jag hade aldrig begärt utträde ur församlingen. Jag ringde då direkt till församlingens växel och fick via telefonsvarare dementera uppgiften om utträde. Samma dag dementerade jag även skriftligt via e-post till församlingens tre pastorer det från kyrkan påstådda utträdet. Utträdesbrevet som medlem i kyrkan kan därför endast betraktas som en smidig uteslutning. I januari 2004 har ännu ingen pastor från pingstkyrkan direkt kontaktat mig med uppgivande av någon förklaring. Indirekt har däremot nått min kännedom att uteslutningen från pingstkyrkan, genom pastorerna själva, har tre officiella men inkonsekventa och motsägelsefulla svar. Uppgifterna har bekräftats av oberoende källor. (1) han har på egen begäran lämnat församlingen (2) allt i församlingen har inte varit optimalt (3) församlingen ville genom utslutningen hjälpa honom vidare. Någon intellektuellt trovärdig förklaring till pastorernas agerande har ännu inte framkommit.
Stockholm Karisma Center skulle med stor orätt kunna beskrivas som en kult eller alternativ religiös rörelse. I avseende till dess teologi skulle kyrkan med orätt kunna beskrivas som heretisk. Karisma Center predikar i huvudsak en klassisk evangelisk kristen uppfattning. Kyrkans variant av predestinationslära och associerad nyplatonsk spiritualism med gnostiskt ansvarslösa drag inför verkligheten, utgör möjligtvis däremot ett undantag ifrån den sunda läran. (Församlingens pastorer bekänner sig till en ovillkorligt säker frälsning och därmed indirekt förnekar människans fria vilja.)
Stockholm Karisma Centers teologi kan inte klassificeras som kultisk. Däremot kan möjligtvis kyrkans ledarskapsdoktrin och definitivt dess pragmatiskt auktoritära ledarstil betraktas som sekteristisk. Karisma Centers pastorer, som bekänner sig själva som apostoliska ledare, utövar idag ett esoteriskt och odemokratiskt ledarskap, fjärran ifrån den nytestamentliga modellen genom den demokratiska teokratin av äldstes beslutsamhet. Karisma Centers pastorstrojka, som numera är beslutförig genom fem styrelseledamöter, utövar stark kontroll över ledarhierarkin och praktiserar emellanåt manipulation över andra medlemmar. I likhet med Jehovas vittnens ledarstil tolereras inte heller i Karisma Center kritik mot dess yttersta ledare. Obekväma medlemmar kan enkelt förväntas att bli uteslutna.
Karisma Centers ytligare uttrycksstil tycks ändå vinna spridning bland ungdomar och assimileras av övrig pingströrelse; en rörelse som inte främst är känd för sina många djupsinnade teologer men däremot är positivt känd för dess trosfyllda predikanter i all välmening.
Bibeln är sann och Jesus Kristus är mänsklighetens frälsare. Om detta delar jag fullständigt Runar Sögaards uppfattning och i det avseendet verkar vi mot samma mål. Men den lokala kyrkans mål får aldrig helga alla medel. Det skulle kunna tyckas vara dags för också pingströrelsen att öppet ta ansvar för sina egna tillkortakommanden.
Torsten
ännu en oförklarligt utesluten medlem ifrån Stockholm Karisma Center
Möjligtvis ovetande och därmed oskyldigt enögd, men alltid välvilligt, kommenterar predikanten Runar Sögaard i Aftonbladet (18/1) helt riktigt de aktuella tragiska händelser som i synnerhet berör kristenheten. Illdåden i pingstkyrkan i Knutby är en av dessa. Nu är det inte min avsikt att skadligt peta också i det andra ögat, men den påfallande enögda blindheten för sitt egna sammanhang bör nog ändå ärligt utpekas. Tids nog uppenbaras ändå all sanning. Men ju tidigare pingstkyrkans syndabekännelse och genuina omvändelse sker desto mindre skada hinner den åsamka. Det vore allt annat än ansvarfullt att inte tidigt ta itu med problemen.
Pingstkyrkan Stockholm Karisma Center, som i övrigt har gjort sig allmänt känd genom att utmana sina medlemmar att ta banklån på 25 000 kronor för finansiering av kyrkans verksamhet, är sannolikt den lokala pingstkyrka som Runar Sögaard betraktar som sin hemvist. När Runar skriver i Aftonbaldets insändare ”När jag och min pingstförsamling … Vi är många, vi går öppet till väga …” är det nära till hands att förstå att det är pingstkyrkan Stockholm Karisma Center som han menar ”går öppet tillväga”.
Att pingstkyrkan Stockholm Karisma Center skulle gå öppet tillväga uppfattar jag som en förolämpning mot mina egna erfarenheter med den kyrkan. Jag blev för en tid sedan utesluten som medlem i den kyrkan, troligtvis på grund av att jag i två brev till församlingens styrelse öppet framförde kritik. Pastorernas avsiktliga undvikande av en förklaring till uteslutningen vittnar om det motsatta – inte att gå öppet tillväga – men att i möjligaste utsträckning sopa de faktiska problemen under mattan.
Låt mig få öppet redovisa den faktiska verkligheten. Pingstkyrkan Stockholm Karisma Center postade i november 2002 ett utträdesbevis undertecknat av en pastor. Jag hade aldrig begärt utträde ur församlingen. Jag ringde då direkt till församlingens växel och fick via telefonsvarare dementera uppgiften om utträde. Samma dag dementerade jag även skriftligt via e-post till församlingens tre pastorer det från kyrkan påstådda utträdet. Utträdesbrevet som medlem i kyrkan kan därför endast betraktas som en smidig uteslutning. I januari 2004 har ännu ingen pastor från pingstkyrkan direkt kontaktat mig med uppgivande av någon förklaring. Indirekt har däremot nått min kännedom att uteslutningen från pingstkyrkan, genom pastorerna själva, har tre officiella men inkonsekventa och motsägelsefulla svar. Uppgifterna har bekräftats av oberoende källor. (1) han har på egen begäran lämnat församlingen (2) allt i församlingen har inte varit optimalt (3) församlingen ville genom utslutningen hjälpa honom vidare. Någon intellektuellt trovärdig förklaring till pastorernas agerande har ännu inte framkommit.
Stockholm Karisma Center skulle med stor orätt kunna beskrivas som en kult eller alternativ religiös rörelse. I avseende till dess teologi skulle kyrkan med orätt kunna beskrivas som heretisk. Karisma Center predikar i huvudsak en klassisk evangelisk kristen uppfattning. Kyrkans variant av predestinationslära och associerad nyplatonsk spiritualism med gnostiskt ansvarslösa drag inför verkligheten, utgör möjligtvis däremot ett undantag ifrån den sunda läran. (Församlingens pastorer bekänner sig till en ovillkorligt säker frälsning och därmed indirekt förnekar människans fria vilja.)
Stockholm Karisma Centers teologi kan inte klassificeras som kultisk. Däremot kan möjligtvis kyrkans ledarskapsdoktrin och definitivt dess pragmatiskt auktoritära ledarstil betraktas som sekteristisk. Karisma Centers pastorer, som bekänner sig själva som apostoliska ledare, utövar idag ett esoteriskt och odemokratiskt ledarskap, fjärran ifrån den nytestamentliga modellen genom den demokratiska teokratin av äldstes beslutsamhet. Karisma Centers pastorstrojka, som numera är beslutförig genom fem styrelseledamöter, utövar stark kontroll över ledarhierarkin och praktiserar emellanåt manipulation över andra medlemmar. I likhet med Jehovas vittnens ledarstil tolereras inte heller i Karisma Center kritik mot dess yttersta ledare. Obekväma medlemmar kan enkelt förväntas att bli uteslutna.
Karisma Centers ytligare uttrycksstil tycks ändå vinna spridning bland ungdomar och assimileras av övrig pingströrelse; en rörelse som inte främst är känd för sina många djupsinnade teologer men däremot är positivt känd för dess trosfyllda predikanter i all välmening.
Bibeln är sann och Jesus Kristus är mänsklighetens frälsare. Om detta delar jag fullständigt Runar Sögaards uppfattning och i det avseendet verkar vi mot samma mål. Men den lokala kyrkans mål får aldrig helga alla medel. Det skulle kunna tyckas vara dags för också pingströrelsen att öppet ta ansvar för sina egna tillkortakommanden.
Torsten
ännu en oförklarligt utesluten medlem ifrån Stockholm Karisma Center
