fredag, maj 21, 2004
Dagens Nyheter 040521
RUBRIK: Folkomrösta om det Gud inte redan har beslutat.
Angående: Vad ska vi inte folkomrösta om?
Igen har han gjort det, Dagens Nyheters egen ledarskribent Henrik Berggren. Han gör det som inte alltför ofta uppmärksammas i massmedia - att tänka först och skriva sen - denna gång i ämnet demokrati. Artikeln beskriver demokratins samband med ansvar. Även om DN’s ledartext (21/5) koncentrerar både kunskaper och insikter saknar texten uttömmande klarhet – kanske av utrymmesskäl.
Varje människa är ytterst ansvarig inför Gud. Gud är fullkomligt medveten om de naturliga, förvärvade, materiella och andliga gåvor varje människa förfogar över. Åt den som av Gud har anförtrotts mycket skall mycket ansvar utkrävas. Ju mer kunskap och insikt desto större ansvar att förmedla dessa. Ju större reell makt Gud har givit desto större ansvar att förvalta makten rätt. Varje människa är till sist redovisningsskyldig inför Gud. Guds slutgiltigt rättfärdiga dom skall drabba varje människa. Med Jesus Kristus blir var och en evigt benådad och frikänd. Utan Jesus Kristus blir människan evigt straffad.
Alla människor är skyldiga att förvalta sina talenter rätt. De som har anförtrotts världslig makt är ansvariga inför sina medmänniskor i denna värld och tid, samt inför Gud till den evigt kommande. Helhetsansvar utövas ytterst endast gentemot Gud. Men i perspektivet som avgränsar till denna värld och tid är beslutsfattande makthavare minimalistiskt ansvariga endast gentemot graden av representation. I en folkvald representativ demokrati är därmed beslutsfattare minimalistiskt ansvariga gentemot valkretsen. I avsaknad av folkvald representation (diktatur) är beslutsfattaren minimalistiskt ansvarig gentemot överordnade inom maktsystemet. I en individuell direktdemokrati är beslutsfattaren minimalistiskt ansvarig endast inför sig själv.
Det är riktigt som Hans Berggren uttrycker i sin ledarartikel att ”Representativ demokrati bygger på att man litar på medborgarnas förmåga att välja personer och grupper som de är beredda att ge politiskt helhetsansvar.” Det är därmed inte korrekt uttryckt i samma ledarartikel att ”När man, som i kärnkrafts- och EMU-omröstningen, lägger ut frågor som egentligen borde ingå i det mandat som väljarna gett politikerna underminerar man den representativa demokratin.”
Folkomröstningar bör, liksom demokratiexperimentets grundare uttrycker angående direktdemokrati kopplad till IT, betraktas som ett komplement till den representativa demokratin. Folkomröstningar är inte ett alternativ till den representativa demokratin. Inte heller bör direktdemokrati ses som ett värdigt alternativ till en folkvald representation, såvida representanternas sakkunskap samt omdömesförmåga inte underskrider valkretsens median. Svag eller obefintlig demokrati har två grundförklaringar: maktlystnad och/eller kommunikationssvårigheter.
Den representativa demokratin bygger helt korrekt på tillit. Förutsättning till all frivillig representation är ömsesidigt förtroende. Ömsesidigt förtroende innebär två riktningar: från valkrets till representant, och från representant till valkrets. Det betyder att folkomröstningar inte nödvändigtvis underminerar representantens mandat (till beslutsfattande, på avtalade villkor, under överenskommen tid). Tvärtom - folkomröstningen kan stärka representantens mandat att regera representativt. Att i särskilt betydelsefulla frågor neka folkomröstningar kan underminera det ömsesidiga förtroendet och i förlängningen även det ensidiga förtroendet. Såvida folkomröstningar berör frågeställningar direkt kopplade till beslut inför samhällsvägskäl, där alternativen är någotsånär dikotoma, och alternativens konsekvenser medför grundläggande kursändringar i samhällsutvecklingen, utgör folkomröstningar ett demokratistärkande instrument.
Torsten Skarp
Angående: Vad ska vi inte folkomrösta om?
Igen har han gjort det, Dagens Nyheters egen ledarskribent Henrik Berggren. Han gör det som inte alltför ofta uppmärksammas i massmedia - att tänka först och skriva sen - denna gång i ämnet demokrati. Artikeln beskriver demokratins samband med ansvar. Även om DN’s ledartext (21/5) koncentrerar både kunskaper och insikter saknar texten uttömmande klarhet – kanske av utrymmesskäl.
Varje människa är ytterst ansvarig inför Gud. Gud är fullkomligt medveten om de naturliga, förvärvade, materiella och andliga gåvor varje människa förfogar över. Åt den som av Gud har anförtrotts mycket skall mycket ansvar utkrävas. Ju mer kunskap och insikt desto större ansvar att förmedla dessa. Ju större reell makt Gud har givit desto större ansvar att förvalta makten rätt. Varje människa är till sist redovisningsskyldig inför Gud. Guds slutgiltigt rättfärdiga dom skall drabba varje människa. Med Jesus Kristus blir var och en evigt benådad och frikänd. Utan Jesus Kristus blir människan evigt straffad.
Alla människor är skyldiga att förvalta sina talenter rätt. De som har anförtrotts världslig makt är ansvariga inför sina medmänniskor i denna värld och tid, samt inför Gud till den evigt kommande. Helhetsansvar utövas ytterst endast gentemot Gud. Men i perspektivet som avgränsar till denna värld och tid är beslutsfattande makthavare minimalistiskt ansvariga endast gentemot graden av representation. I en folkvald representativ demokrati är därmed beslutsfattare minimalistiskt ansvariga gentemot valkretsen. I avsaknad av folkvald representation (diktatur) är beslutsfattaren minimalistiskt ansvarig gentemot överordnade inom maktsystemet. I en individuell direktdemokrati är beslutsfattaren minimalistiskt ansvarig endast inför sig själv.
Det är riktigt som Hans Berggren uttrycker i sin ledarartikel att ”Representativ demokrati bygger på att man litar på medborgarnas förmåga att välja personer och grupper som de är beredda att ge politiskt helhetsansvar.” Det är därmed inte korrekt uttryckt i samma ledarartikel att ”När man, som i kärnkrafts- och EMU-omröstningen, lägger ut frågor som egentligen borde ingå i det mandat som väljarna gett politikerna underminerar man den representativa demokratin.”
Folkomröstningar bör, liksom demokratiexperimentets grundare uttrycker angående direktdemokrati kopplad till IT, betraktas som ett komplement till den representativa demokratin. Folkomröstningar är inte ett alternativ till den representativa demokratin. Inte heller bör direktdemokrati ses som ett värdigt alternativ till en folkvald representation, såvida representanternas sakkunskap samt omdömesförmåga inte underskrider valkretsens median. Svag eller obefintlig demokrati har två grundförklaringar: maktlystnad och/eller kommunikationssvårigheter.
Den representativa demokratin bygger helt korrekt på tillit. Förutsättning till all frivillig representation är ömsesidigt förtroende. Ömsesidigt förtroende innebär två riktningar: från valkrets till representant, och från representant till valkrets. Det betyder att folkomröstningar inte nödvändigtvis underminerar representantens mandat (till beslutsfattande, på avtalade villkor, under överenskommen tid). Tvärtom - folkomröstningen kan stärka representantens mandat att regera representativt. Att i särskilt betydelsefulla frågor neka folkomröstningar kan underminera det ömsesidiga förtroendet och i förlängningen även det ensidiga förtroendet. Såvida folkomröstningar berör frågeställningar direkt kopplade till beslut inför samhällsvägskäl, där alternativen är någotsånär dikotoma, och alternativens konsekvenser medför grundläggande kursändringar i samhällsutvecklingen, utgör folkomröstningar ett demokratistärkande instrument.
Torsten Skarp
